Ja som sagt så är det väldigt stressigt för nu. Tokstressigt om jag ska vara helt ärligt. Hinner knappt med sig själv :/ Förhoppningsvis är projektet klart imorrn, tvivlar starkt men ändå. Tenta på måndag och sedan äntligen äntligen två veckors ledighet!! Det byter naturligtvis även hemgång =) Näe nu har jag inte tid med detta mer, dags att dejta john blund..

Sov gott alla!

Ja då var det ett tag sen jag skrev sist (igen).. Du ska inte ha så höga förväntningar på att jag kommer ihåg att skriva Emma ;)

Ja, vad har då hänt sen sist? En hel del, men jag skulle aldrig bli klar om jag skulle berätta om allt så istället tar jag lite valda delar utav vad jag kommer på för stunden.

Kan bara säga att vi har en tragiskt dålig lärare i miljö, jag vet inte mer vad jag ska säga om det, men fan så djävulskt ovärt det var att gå på föreläsningarna hon höll. Den tentan skrevs i fredags så det kapitlet ska jag nu lägga bakom mig. Något jag däremot har lite svårt att kringgå, är en väntan. Jag kommer på mig själv hur jag går och väntar på sms, samtal eller att det ska plinga till msn. Nada. Inte sen förra lördagen. Frågan är då, finns det ett intresse där bortom den tysta och kanske blyga fasaden eller är loppet kört?

Som vanligt funderar jag kanske lite för mycket, men det är ju klart att man vill veta hur det ligger till. Samtidigt vill man inte pressa, det kan hellre ta ner allt i stupet. Så vad göra? Vänta lite till kanske. Men hur länge till? Det är ingen evighet även om det känns som så, det kan fler intyga i. Väntar jag förlänge kasnke intresset på andra sidan redan har vandrat vidare, vågar man riskera det?

Ur min synvinkel så hör man av sig om man är intresserad, vilket inte går att ta miste på från mig sett, men det är rätt tveksamt från andra hållet måste jag säga. Dålig på att höra av sig, jo jag tackar, det är konstaterat flera gånger om. Men varför väntar jag gång på gång då? Troligtvis för att ge det en riktigt chans, och är det någon man vill spendera tid med och framförallt lära känna mer är den värd att vänta på. Frågan som återkommer hela tiden är dock hur länge man ska vänta.. 11 dagars väntan är inte mycket att hänga upp i julgranen, men säkert finns det dom som mer än en gång väntat och väntat och åter väntat på det lilla livstecknet i form av att höra av sig. Redan bortglömd? Jag vet av att det är mycket i jobbet. Jag vet av att jag själv vad som än händer lägger skulden på mig själv. Jag vet av att jag kommer delvis resten av även denna kväll gå att vänta till viss del. Det låter säkert patetiskt. Jag skiter i vilket. Och nej jag är inte deprimerad men jag svävar iväg till drömmarnas land i väntan på bättre tider...

På tal om bättre tider så kanske Linnea kommer och hälsar på mig över helgen :D Det var länge sen sist och jag ser fram emot det om hon kommer :D Jag har verkligen verkligen saknat henne!! Såklart har jag saknat alla andra vänner med, förhoppningsvis hinner jag träffa en del av dem på jullovet :)

Ja, det var vad jag hade på hjärtat för nu. Ska nog och skicka iväg en liten textremsa och sätta mig för att vänta på svar. Tar mig en löprunda lite senare, särskilt om det inte dimper ner ett nå svar.

Ska försöka komma ihåg att uppdatera lite mer, det är rätt skönt att ventilera sina tankar emellanåt, det går ju faktiskt att scrolla förbi om det är alldelles för ointressant^^


Hoppas jag inte uttråkade dig alltförmycke, höres! kram

Tänkte mest bara säga att vardagen är rätt spännande just nu, hihi :) Dom som känner mig väl vet vad det handlar om (om jag inte har skvallrat till er andra med förstås). Har under hela helgen känns mig lite extra varm i kroppen :)

Har vare på stan med Emma igår, haha, det var roligt ;) Jag handlade en massa kassar, inte så konstigt kanske, men sen vare en massa skratt också :) Haha, jag vet inte vad jag får allt ifrån, kan låta elak ibland men så är inte fallet :P

Dom senaste två dagarna har spenderats mer eller mindre med telefonen^^ haha.

Näe nu är jag lite uppdagen i viktiga diskussioner, måste komma ihåg att lägga mig i tid då jag ska upp o jogga med jannicka imorgonbitti:P

Godnatt, puss :)

Under hela helgen har jag haft som en smärta i halsgropen på någotvis, jag kan inte riktigt förklara det. Känslan av det är helt stopp i halsen, varvat med någon form av illamående i halsen (jag vet att det låter jättekonstigt) och lite ont i magen som påminner om nervositet och att man är mätt fast man är hungrig. Ja jag förstår då inte detta. Jag ska inte bara klaga på allt åh nej. Kollar lite på en film på 5an men ska faktiskt ta ett fotbad också, tanken kändes så lockande =)