frokenskalman

Ja då var det ett tag sen jag skrev sist (igen).. Du ska inte ha så höga förväntningar på att jag kommer ihåg att skriva Emma ;)

Ja, vad har då hänt sen sist? En hel del, men jag skulle aldrig bli klar om jag skulle berätta om allt så istället tar jag lite valda delar utav vad jag kommer på för stunden.

Kan bara säga att vi har en tragiskt dålig lärare i miljö, jag vet inte mer vad jag ska säga om det, men fan så djävulskt ovärt det var att gå på föreläsningarna hon höll. Den tentan skrevs i fredags så det kapitlet ska jag nu lägga bakom mig. Något jag däremot har lite svårt att kringgå, är en väntan. Jag kommer på mig själv hur jag går och väntar på sms, samtal eller att det ska plinga till msn. Nada. Inte sen förra lördagen. Frågan är då, finns det ett intresse där bortom den tysta och kanske blyga fasaden eller är loppet kört?

Som vanligt funderar jag kanske lite för mycket, men det är ju klart att man vill veta hur det ligger till. Samtidigt vill man inte pressa, det kan hellre ta ner allt i stupet. Så vad göra? Vänta lite till kanske. Men hur länge till? Det är ingen evighet även om det känns som så, det kan fler intyga i. Väntar jag förlänge kasnke intresset på andra sidan redan har vandrat vidare, vågar man riskera det?

Ur min synvinkel så hör man av sig om man är intresserad, vilket inte går att ta miste på från mig sett, men det är rätt tveksamt från andra hållet måste jag säga. Dålig på att höra av sig, jo jag tackar, det är konstaterat flera gånger om. Men varför väntar jag gång på gång då? Troligtvis för att ge det en riktigt chans, och är det någon man vill spendera tid med och framförallt lära känna mer är den värd att vänta på. Frågan som återkommer hela tiden är dock hur länge man ska vänta.. 11 dagars väntan är inte mycket att hänga upp i julgranen, men säkert finns det dom som mer än en gång väntat och väntat och åter väntat på det lilla livstecknet i form av att höra av sig. Redan bortglömd? Jag vet av att det är mycket i jobbet. Jag vet av att jag själv vad som än händer lägger skulden på mig själv. Jag vet av att jag kommer delvis resten av även denna kväll gå att vänta till viss del. Det låter säkert patetiskt. Jag skiter i vilket. Och nej jag är inte deprimerad men jag svävar iväg till drömmarnas land i väntan på bättre tider...

På tal om bättre tider så kanske Linnea kommer och hälsar på mig över helgen :D Det var länge sen sist och jag ser fram emot det om hon kommer :D Jag har verkligen verkligen saknat henne!! Såklart har jag saknat alla andra vänner med, förhoppningsvis hinner jag träffa en del av dem på jullovet :)

Ja, det var vad jag hade på hjärtat för nu. Ska nog och skicka iväg en liten textremsa och sätta mig för att vänta på svar. Tar mig en löprunda lite senare, särskilt om det inte dimper ner ett nå svar.

Ska försöka komma ihåg att uppdatera lite mer, det är rätt skönt att ventilera sina tankar emellanåt, det går ju faktiskt att scrolla förbi om det är alldelles för ointressant^^


Hoppas jag inte uttråkade dig alltförmycke, höres! kram