Mänskligheten.
Sitter just nu och ska skriva en essä om mänskligheten men kommer inte på något vettigt att skriva. Något jag länge grunnat på är känslor samt hur man visar sina känslor - jamena om det är ändå är vi som ska vara människor borde ju vi kunna uttrycka oss mer än en sten både på gott och ont. Inget illa menat, men var är vi påväg någonstans? Är det inte bättre att visa eller säga vad man känner så den/ de andra vet?
Vad kan Carina egentligen vilja ha ut av oss? Visst, i svåra situationer gör vi såklart i annat fall otänkbara saker för att kunna överleva, som att hitta på ett nytt språk som Straat gjorde. Stark eller svag mänsklighet, det är frågan. Jag anser dock inte att man kan skriva en essä på två sidor om enbart detta.. Aja, jag återkommer med resultatet senare då jag har hunnit lite längre.
But what, life goes on
Vad kan Carina egentligen vilja ha ut av oss? Visst, i svåra situationer gör vi såklart i annat fall otänkbara saker för att kunna överleva, som att hitta på ett nytt språk som Straat gjorde. Stark eller svag mänsklighet, det är frågan. Jag anser dock inte att man kan skriva en essä på två sidor om enbart detta.. Aja, jag återkommer med resultatet senare då jag har hunnit lite längre.
But what, life goes on
Kommentarer
Trackback
